Författaren Fredrik Backman är ny ambassadör för Fonden för Psykisk Hälsa! Kampen mot den egna ångesten och förluster av nära vänner har präglat både hans liv och författarskap. Genom stöd till mer forskning hoppas han och hustrun Neda att vetenskapen ska kunna rädda fler som mår dåligt.
Det senaste decenniets framgångar för författaren Fredrik Backman har varit närmast ofattbara. Han har toppat världens mest prestigefyllda topplista – New York Times bästsäljarlista – två gånger. Först 2016 med En man som heter Ove (då även Min mormor hälsar och säger förlåt låg på listans fjärdeplats), och 2020 med Folk med ångest. Den senare har blivit Netflix-serie, och En man som heter Ove blev Hollywood-film i fjol med Tom Hanks i huvudrollen. Även Björnstad-trilogin, som gick i mål 2021 med boken Vinnarna, har nått topplistorna och blivit HBO-serie.
Många av de hyllade böckerna innehåller karaktärer med psykiska besvär av olika slag, vilket inte är en slump. Fredriks egna problem med ångest och utmattning, och saknaden efter barndomsvännen som tog sitt liv för tjugo år sedan, har satt sina spår. Skildringen av karaktärernas inre mörker är visserligen ofta förlösande humoristisk, men ibland istället becksvart och skoningslös.
Man får känslan av att du tänker mycket på frågor om psykets bräcklighet och vad man ska ta sig till när hjärnan kollapsar. Kan du beskriva ditt förhållande till vardagsångest och psykisk sjukdom och i vilken utsträckning det påverkar dig i din vardag?
– Det är ju, som det alltid är, en väldigt lång historia. Men ja, jag har en rätt omfattande erfarenhet av att hitta fantastiska människor som jag verkligen älskar men som också mår väldigt dåligt. Så jag har … ja … förlorat några vänner. Det är en sorg jag aldrig riktigt reser mig ifrån. Jag har varit tillsammans med min fru i 16 år, vi har två barn, jag har ett fantastiskt liv och har uppnått mycket mer i min karriär än jag någonsin kunde drömma om, men jag brottas fortfarande oerhört mycket med min ångest. Det är väl till stor del det mitt skrivande kommer ifrån. Jag gick i terapi för några år sedan, efter att ha gått in i väggen, och min terapeut frågade rakt på sak: ”Vad tror du är problemet? Varför mår du inte bra?” Och jag sa, ärligt: ”Jag vet inte hur man gör för att vara lycklig.” Det var början på vägen tillbaka för mig, för jag hade aldrig haft ett riktigt samtal om vad lycka ÄR innan dess. Jag hade aldrig haft verktyg att förstå. Men nu jobbar jag på att lära mig, lite hela tiden.
”Jag har varit tillsammans med min fru i 16 år, vi har två barn, jag har ett fantastiskt liv och har uppnått mycket mer i min karriär än jag någonsin kunde drömma om, men jag brottas fortfarande oerhört mycket med min ångest. Det är väl till stor del det mitt skrivande kommer ifrån.”
Varför valde du att bli ambassadör för Fonden för Psykisk Hälsa?
– Ni frågade. Det låter väl banalt, men jag blev stolt över frågan. Jag försöker verkligen inte skriva böcker om ångest och mental hälsa, det har aldrig varit ett mål för mig, det har bara blivit så automatiskt för att jag bara kan skriva om det jag själv brottas med. Och jag tycker att ni gör så otroligt många fina saker. Det är så mycket forskning ni stöttar idag, om alltifrån anorexia till adhd, som jag tror kommer gynna framför allt barn och ungdomar om en generation från nu. För det är själva poängen med forskning, för mig, att vi aldrig vet vad den kommer leda till. Vi ser ett problem, en del av hjärnan, och säger bara: Låt oss leta, låt oss göra vårt bästa, låt oss hitta allt vi kan. Min fru och jag är stolta över att kunna vara en liten del av det.
”Det är själva poängen med forskning, för mig, att vi aldrig vet vad den kommer leda till. Vi ser ett problem, en del av hjärnan, och säger bara: Låt oss leta, låt oss göra vårt bästa, låt oss hitta allt vi kan. Min fru och jag är stolta över att kunna vara en liten del av det.”
Varför behövs det mer forskning om psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar?
– Jag kan inte svara på det, jag är inte tillräckligt kompetent. Men jag hoppas, med min oerhört begränsade kunskap, att vi kanske kan hjälpa barn och ungdomar nu som brottas med samma saker som vännerna jag har förlorat brottades med. Att vi kan rädda några som var som min bästa kompis. För det enda jag drömmer om är att få se vad det skulle blivit av honom.
”Jag hoppas, med min oerhört begränsade kunskap, att vi kanske kan hjälpa barn och ungdomar nu som brottas med samma saker som vännerna jag har förlorat brottades med. Att vi kan rädda några som var som min bästa kompis. För det enda jag drömmer om är att få se vad det skulle blivit av honom.”
I förhållande till sjukdomsbördan får forskning på psykiska sjukdomar avsevärt mindre pengar än andra folksjukdomar, både från privata donationer och offentliga forskningsmedel. Vad tror du att det beror på?
– Jag är, som sagt, inte kompetent att uttala mig om det. Jag har ingen aning om hur de här prioriteringarna görs ekonomiskt på en politisk nivå. Men ur mitt lekmannaperspektiv så tror jag ändå att psykiska sjukdomar är något som hela samhället lider av. Ju mer vi kan förebygga och hjälpa det, i tidig ålder, desto bättre.
Foto: Appendix Fotografi