Tatja Hirvikoski

ADHD är komplext och behöver studeras från olika perspektiv

Tatja Hirvikoski är psykolog, docent och forskargruppsledare på KIND som är Karolinska Institutets kompetenscenter för frågor inom utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar. Tillsammans med sin forskargrupp och Habilitering & Hälsa i Region Stockholm driver hon flera olika projekt kopplat till intellektuell funktionsnedsättning, autism och ADHD.

Vad är ADHD och hur vanligt är det? 

– ADHD är en utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning som ungefär 5% av alla barn har. De flesta, men inte alla, har fortsatta svårigheter som vuxna. Diagnosen beskriver svårigheter med uppmärksamhet, impulsivitet och överaktivitet. Det kan också se väldigt olika ut från person till person. En del har mest uppmärksamhetsproblem, som till exempel koncentrationssvårigheter eller glömska, medan andra även har impulsivitet och överaktivitet. Symptomen ska vara kopplade till stora svårigheter i vardagen, annars ställer man inte en diagnos. 

ADHD förekommer oftare hos pojkar, vilket i princip är lika för alla utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar. Men det är också så att flickor upptäcks oftast lite senare. De kan vara duktiga på att dölja sina svårigheter för att smälta in och så kan det vara skillnader i hur professionella ”tolkar” samma symptom hos flickor respektive pojkar. Orsakerna bakom ADHD förklaras till cirka 75% av genetik. Miljöfaktorer som kan ligga bakom ADHD kan till exempel vara att man är för tidigt född.
‍

Enligt relativt nya svenska studier så verkar det inte som att förekomsten av ADHD-symptom ökar. Däremot har antalet personer med fastställd diagnos ökat de senaste åren.

‍

Har ADHD ökat och vad beror det på i så fall? 

– Enligt relativt nya svenska studier så verkar det inte som att förekomsten av ADHD-symptom ökar. Däremot har antalet personer med fastställd diagnos ökat de senaste åren. Många professionella har lärt sig mer om ADHD och känner igen symptom som skulle kunna tyda på ADHD. På det sättet påbörjas fler utredningar. Det är dock viktigt att det ställs höga krav på utredningar när det gäller personalens kompetens. I Sverige har vi fördelen att det tas fram riktlinjer som ger kunskap och praktiska verktyg för professionella, både på regional och på nationell nivå. Just nu håller även Socialstyrelsen på med ett omfattande arbete för att ta fram riktlinjer när det gäller ADHD och autism. 

Hur behandlas ADHD?

– Rekommendationen idag är att kombinera läkemedelsbehandling med annan behandling. Såsom psykoedukation (kunskap om diagnosen och vilket stöd som finns), pedagogiska åtgärder i skolan eller anpassning av arbetsmiljön. Även hjälpmedel som kan underlätta för organisering och struktur i vardagen. Det är viktigt att anpassa behandlingen till varje individs behov eftersom alla med ADHD är olika och det är stora skillnader i vilken typ av miljö man är i. Omgivningen är väldigt viktig för personer med ADHD och ofta helt avgörande för hur personen upplever sina svårigheter i sin vardag. Omgivningen är också avgörande för om personen med ADHD kan vara aktivt delaktig i olika situationer och sammanhang, eller om man tvärtom hamnar utanför. 
‍

Kunskap är kanske särskilt viktigt för ADHD som fortfarande omges av en omfattande stigmatisering. Stigmatiseringen kan handla om diagnosens validitet, hur ADHD behandlas och vad ADHD beror på.

‍Hur ser forskningsläget ut idag?

– Det publiceras oerhört mycket forskning kring ADHD. Går man in på en vetenskaplig databas och söker på ADHD så får man över 40.000 sökträffar! Studierna handlar om genetik, hjärnavbildning, beteende, behandling, etc. Det är en väldigt stor variation och många perspektiv. Det är bra med en mångfald av studier då ADHD är komplext och behöver studeras från många olika perspektiv, så att kunskapen hela tiden förnyas och förbättras. Kunskap är kanske särskilt viktigt för ADHD som fortfarande omges av en omfattande stigmatisering. Stigmatiseringen kan handla om diagnosens validitet, hur ADHD behandlas och vad ADHD beror på. Tyvärr kan stigmatisering förekomma även hos professionella och därför är det viktigt med kunskap som baseras på vetenskap och beprövade erfarenheter, och inte minst målgruppens egen röst. Med andra ord är det viktigt att personer med ADHD är delaktiga och får dela med sig av sina erfarenheter och berätta om sina perspektiv. 
‍

Det finns fortfarande kunskapsluckor i forskningen om ADHD. Behandlingsforskning har lett till förbättringar men man är inte på något sätt i mål.

Varför behövs det mer forskning? 

– Det finns fortfarande kunskapsluckor i forskningen om ADHD. Behandlingsforskning har lett till förbättringar men man är inte på något sätt i mål. Ett viktigt område där det saknas mycket kunskap är flergenerationsperspektivet – familjer där både föräldrar och barn har ADHD eller tendenser till ADHD. Ett annat område där vi saknar kunskap är åldrande hos personer med ADHD. Generellt tror jag att vi måste öka fokus på funktionsnedsättningen i vardagen och erfarenheterna som personer med ADHD har. På det sättet hoppas jag att stigma kring ADHD minskar och att det då också blir lättare att söka hjälp och få rätt stöd och behandling.