Det behövs bättre behandlingar och mer kunskap om schizofreni

När Åsa Konradsson Geuken var 14 år gammal insjuknande hennes bror i schizofreni och hela hennes värld rasade samman. Just då kunde hon inte veta vilken stor betydelse det skulle få för hennes egna vägval i livet. 

Hennes bors insjuknande förändrande hennes liv för alltid men för Åsa blev det också en drivkraft att försöka förstå sjukdomen på ett djupare plan. Idag är hon universitetslektor och docent i farmakologi vid Uppsala universitet där hon ägnar sig åt forskning inom området schizofreni. Utöver hennes arbete vid universitet så har hon också ett stort samhällsengagemang för frågor som rör schizofreni och mental hälsa i stort. Hon driver frågorna både på en nationell nivå som styrelseledamot i Schizofreniförbundet och Center for Women’s Mental Health, men också internationellt när hon nu i somras blev invald som styrelseledamot i European Federation of Associations of People With a Mental Illness. Genom sitt företag Lecturing Minds Stockholm föreläser hon både ofta och gärna med syfte att sprida fakta och kunskap om schizofreni, och tillsammans med psykiatrikerna Sten Friberg och Ylva Wächter gav hon i våras ut den populärvetenskapliga boken Schizofreni – livet med en psykossjukdom.

Även om hennes brors sjukdom har orsakat mycket sorg så har det också bidragit till flera positiva erfarenheter. Hon fick större förståelse och empati för människor som uppvisar ett avvikande beteende och insåg också att människor med någon form av psykisk funktionsvariation ser vardagliga ting på ett helt annat sätt. Och just den där förmågan att beskriva vardagliga ting på ett lite annorlunda sätt har hon alltid upplevt som stimulerande.

Vad är schizofreni och hur vanligt är det?

–Schizofreni är en allvarlig psykisk sjukdom som drabbar cirka 0.4–1% av världens befolkning och innebär mentala störningar samt förändrad verklighetsuppfattning. Sjukdomen drabbar unga människor och är ofta av kronisk karaktär. Män får sin diagnos mellan 18–25 års ålder, kvinnor något senare. Symtomen vid sjukdomen delas in i tre grupper: negativa- och positiva symtom, och kognitiva nedsättningar. Negativa symtom är frånvaron av funktioner som fanns hos personen innan denne insjuknade och innefattar till exempel känslomässig avtrubbning samt brist på energi, motivation och glädje. De positiva symtomen har fått sin benämning av att dessa symtom tillkommer/adderas vid insjuknande i sjukdomen. Till de positiva symtomen hör onormala upplevelser i form av hallucinationer (att man hör, ser känner lukter och smaker som igen annan upplever) och vanföreställningar (att t. ex tro att man har övernaturliga krafter och är utvald för att göra något betydelsefullt). De kognitiva nedsättningarna innebär svårigheter att fokusera och att vara uppmärksam, svårigheter med att planera samtal och klara av ett ordnat tänkande, samt brister i verbal förståelse och i abstrakt tänkande. Symtombilden vid schizofreni gör att det är svårt att vara med i olika typer av sammanhang och innebär ofta ett socialt utanförskap i samhället. Att vara drabbad av schizofreni innebär också en förkortad livslängd på 15–20 år jämfört med befolkningen i allmänhet.
‍

Att vara drabbad av schizofreni innebär också en förkortad livslängd på 15–20 år jämfört med befolkningen i allmänhet.

‍

Varför insjuknar man i schizofreni?

–Schizofreni är en sjukdom med okänd etiologi och patiofysiologi, vilket innebär att vi inte vet varför vissa personer insjuknar och vad som är fel. Vi känner till en rad riskfaktorer som skulle kunna ligga till grund för att man utveckla sjukdomen, och vi har hypoteser kring t. ex dysreglerade neurotransmittorsystem, neuroinflammation och att hjärnans normala utveckling har blivit störd. Schizofreni är en heterogen sjukdom och är sannolikt en störning där komplex ärftlighet och olika miljöfaktorer spelar in.
‍
‍

Vi behöver nya behandlingsstrategier för att kunna ge personer som är drabbade av schizofreni bättre livskvalitet, och kanske är nyckeln läkemedel som fungerar på helt nya sätt jämfört med de läkemedel som finns idag.

‍

‍Hur ser forskningsläget ut just nu?

–Forskning pågår på många olika fronter, både vad det gäller symtom och funktion, patofysiologi och om psykoterapi och om läkemedel. Vi forskare samarbetar över nationsgränser, mellan universitet, företag och institutioner, man delar på nya upptäckter från olika forskningsområden för att försöka förstå hur hjärnan fungerar, hur psykisk sjukdom uppstår och hur vi bättre skall kunna behandla symtomen vid t. ex schizofreni.  Min egen forskning syftar till att få en ökad kunskap om de nätverk och neurotransmittorer som skulle kunna ligga till grund till de kognitiva nedsättningarna som drabbar personer med schizofreni. Med ökad kunskap är målet att inspirera utvecklingen av nya och bättre läkemedel för behandling av sjukdomen. Vi behöver nya behandlingsstrategier för att kunna ge personer som är drabbade av schizofreni bättre livskvalitet, och kanske är nyckeln läkemedel som fungerar på helt nya sätt jämfört med de läkemedel som finns idag. Det är dags för fjärde generationens antipsykotiska läkemedel att göra entré på marknaden.

‍

Schizofreni har visat sig vara en oerhört komplex sjukdom och de läkemedel som finns idag räcker i många fall inte till för att ge dem som är sjuka ett drägligt och värdigt liv.

‍

Varför behövs det mer forskning?

– När de första läkemedlen mot psykos kom på 1950-talet innebar det något av en revolution. Men schizofreni har visat sig vara en oerhört komplex sjukdom och de läkemedel som finns idag räcker i många fall inte till för att ge dem som är sjuka ett drägligt och värdigt liv. För uppemot en tredjedel av patienterna försvinner inte rösterna och/eller vanföreställningarna trots att de tar sina mediciner. Och för många fler än den tredjedelen kvarstår de negativa symtomen och kognitiva nedsättningarna, som oftast är de mest handikappande. Här har dagens läkemedel väsentligt bättre effekt än de äldre. Men många människor med schizofreni tvingas leva sina liv med kvarstående symtom som fortsätter att orsaka ett svårt lidande, trots att de får individuellt anpassad behandling och modern medicin i rätt dos.